du föddes utan empati
jag har aldrig sovit så dåligt som jag har gjort inatt. jag har vaknat, legat och tänkt, vaknat, legat och tänkt och vaknat. ibland vaknade jag svettig av drömmarna. helt sjukt egentligen vad en person kan göra en så himlans ledsen. igår natt somnade jag med kläderna och sminket på så kudden var helt svart av mascara och tårar.
men idag ska det bli en bra dag det har jag bestämt. det är helt enkelt dags att lägga allting bakom sig. hatar att säga det när man älskar någon så fruktansvärt mycket. jag tänker inte hamna på ruta ett igen och det står jag fast vid. hoppas att du förstår hur mycket jag har gjort för dig och hur mycket jag älskar dig...
slänger in ett lite gladare inlägg sen men just nu orkar jag inte.
går nog och lägger mig igen fast nere hos mamma.
puss, <3
