madeleinemaria

 
att tänka tillbaka på något fint kan riva upp sår. det kan även övergå till något fint, något som man inte riktigt vill glömma. dom fåtal gånger man får upp minnen som är ganska ovanliga så ska man fortsätta att tänka på dom. man ska inte hoppas på att det kommer något nytt, utan se hur mycket man vill minnas. vad som är bäst vet varken du eller jag? egentligen tror jag ingen, absolut ingen kan bestämma vad som är bäst för en person. att ha en person vid sin sida som hjälper till och stöttar en in i det sista är något man alltid kommer att ha nytta av. riktiga vänner ställer upp. om någon har psykiska eller fysiska problem så finns vännen alltid där för att stötta. är jag då sånhär? det får mina vänner besvara, dock tror jag inte det. i alla fall inte i alla lägen. men det viktigaste är att man strävar efter att vara en riktigt god vän. man ger och man tar!
   jag är så trött på människor som kikar fram när det passar dom själva. alltså jag säger inte att det är bättre att vara en svans som bara blir till besvär men man kan inte gömma sig från en vän.

jag saknar det